du pressar frågor
mot mig, trycker dem
mot mitt bröst

ingenting är samma längre
känner inte dig längre

känner

hur fjärilarna
dött för länge sedan
som torra pappersflarn
i maggropen

pirret har
skruvat sig ur mig

och det är för sent
precis som jag visste
att det skulle vara en dag

men som jag har kämpat
för allt, för oss
för att minnas

om du visste hur jag
s-t-r-ä-c-k-t
varje ögonblick
jag fick ha dig

redan levt ett liv
bakom slutna ögon

och döda fjärilar
är ju inget mer
än döda fjärilar

kanske var det
inte ment to be,
säger jag

och håller handen
över bröstet för att
du inte ska märka

att den sista fjärilen
vägrar dö