Jag är less på alla dessa dagar likadana som den igår, för lite aktion. Så jag dyker ner i stolen framför dig, hystar fram ett lakan och väser;

-Sup mig snygg!

Vi pratar om smutsig tvätt och annat byk och hur svårt det är. Det är svårt att få tid, svårt att få lån och lakan finns det alltid för mycket eller för lite av.  

-Det är inte lätt, säger du, de verkar alltid samlas på hög.

Jag tänker att man kan inte köpa lycka för pengar men man kan fanimej  köpa lite förändring i tillvaron, lite aktion. Så därför väser jag igen;

-Sup mig snygg!

På något vis hoppas jag att det egentligen inte skall behövas något lakan, eller någon sup och att du av någon outgrundlig anledning skall finna min väsning, ja hela mitt väsen, helt oemotståndligt attraktiv.

-Det är inte lätt, säger du, det är inte lätt och höjer sedan glaset.