jag såg dig på Domus idag
du sa hej
först kände jag inte igen dig
jag tänkte
vem är den där grå gamla kvinnan
sen såg jag
att tiden har gjort mot dig vad den gjort mot mig
du var så vacker
min tonårsavund och längtan att få vara din vän
kan jag minnas som färger och lust
du var annorlunda
och alltid så snygg
jag var ju också en utanför
men vi blev aldrig vänner
ändå
jag såg dig på Domus
när du gick mot mjölkkylen spelade hjärnan ett spratt
jag tyckte jag såg ett par korallröda pumps
men nej
dina skor var trista och bruna med låg klack
du var grå
och överviktig med förgrämda drag
och jag tänkte på hur vi sjunker i årens djup
där ingen
ingen längre ska förstå vad vi var
den där våren
när ditt hår var svart och jag önskade så
att du ville vara min vän
kanske nu?
flög en tanke förbi
men då var du borta igen