I ögonvrån det passera, allt

som hastigast. Det var inte

sekunder, det var år. Stegen

jämna och med en kompass

i hand. Nålen snurra, runt ros

i all sin hast. Med karta på fyrar

i horisont blå, skeppsklockan

åter klingar och jag hörsamt

lyssnar på. Tankarna vandrar

och finner sig samlat, på ett

bonat däck som ej är av stål.