Hjärtat i halsgropen, darrande fingrar. Vardag, känslor som vill ut. Känslor som suttit inspärrade som oskyldigt dömda. Jag har pressat tillbaka dom länge nu, gömt och skyddat. Mina ensamma skyddslingar. Jag vill skydda, smeka och älska.

Jag vill måla, skriva sjunga. Jag vill att allt ska få sippra ut från mig, som ett lyckorus som aldrig lämnar mig, men omfamnar mig förevigt. Jag vill inte älska på avstånd längre, jag vill in, djupare och hårdare. Tränga in till skelettet, andas dig, känns värmen på djupet.

Jag har alltid känt mig ensam. Ensam och stark, förmögen att flytta berg ensam. Nu har jag dig, med dig kan jag göra mer än så. Du kan torka mina tårar utan att lyfta ett finger, du kan göra mig lugn utan att tala. Du kan gå igenom mig, känna mig utan att fråga. Fastän du går din väg, finns du kvar precis bredvid.