Innan någonting börjar
Måste någonting avslutas
Det är något fint med det
Att få en dörr i ansiktet
För det öppnas alltid en ny någonstans
Men det vackraste av allt
Är att man aldrig är beredd på det
Och man blir indragen
Utan att ens få chansen att
Andas i det tomrum
Som den stängda dörren lämnade
Innanför mina murar
Som står stilla nu
Efter stormar och bakslag
För nu andas jag med någon ny
Någon som inte är som du
Någon som gör mig till något bättre