Om du forskade bakåt
skulle du se ett hål
för en boplatsstolpe

omgärdat av gräs
fulla av daggdroppstårar

som alltid tillverkas
under natten,

så undrande vem levde här,

minnen som vågor långt bort
alltid i rörelse

ibland rusande mot mej
hinner inte se,

blir suddigt försvinner,

stormen sveper fram

tiden stannar,

minnena sjunker
ner i vattnena som öar, växer,

skönjs som något skuggaktigt
under ytan,

min själ mina drömmar
väger i sig ingenting,

men varje sak som en ton
som ensam inget säger,

men tillsammans
blir till min livsmelodi
en gudom
ett samband
som betyder allting,

så resans mål är att
någonstans i storm
där livet inte gör sig
utan kaos
finna mig själv,