Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ska försöka skriva av mig lite, en händelse som hände för ett tag sedan dock efter jag skrivit de senaste gångerna...


Ensam med dig.

Jag vaknade upp,
svetten rann och hjärtat bultade.
Jag tittade på klockan 03.00.
varför vaknade jag nu?
Innan jag hunnit tänka det slog det mig.
Imorgon var det bara han och jag hemma.
Efter ett bra tag lugnade jag ner mig och somnade om.
Hoppades på att allt skulle vara bra ändå.

När jag väcktes denna gången,
svettades jag inte och hjärtat slog normalt.
Men det skulle bli ändring på det.
Jag såg vem som väckte mig och befarade redan vad som skulle hända.

Du stog och stirrade i mina ögon,
Du hade illröda ögon och såg verkligen inte trevlig ut.
Jag sjönk ihop,
drog mig undan så gott som det gick.

Jag visste att jag gjorde fel,
men vad gör man inte för att försöka skydda sig?
Du blev rasande,
började ryta åt mig.
Och sedan kom det jag försökt undvika,
fick ett slag med all din styrka i min rygg.

Smärtan kom för fort.
Ögonen fylldes av tårar,
men jag kunde inte tillåta mig att gråta för då blir det värre.
När du såg att jag hade tårar i ögonen,
slog han mig mer.
Han tog tag i min vänster arm
och lyfte upp mig i den.
Han skrek i mitt öra, "Jag ska minsann göra en kvinna av dig".
Tankarna for runt i huvudet, vad väntade nu?

Han bar mig i armen ut till klädkammaren.
Kastade in mig i detta mörka, trånga rum.
Slängde igen dörren och låste.
Jag fick panik, kändes som om jag inte fick luft.
Men en sak lugnade mig,
så länge jag var här kunde inte han skada mig även om han just nu gjorde det psykiskt.

Jag hörde hur det skramlade där ute,
visst var du väldigt rasande!
Han var inte färdig med mig nu, inte.
När jag väl blev utsläppt, efter vad som kändes som en evighet.
Det var då jag fick syn på ditt nästa expriment,
och jag var försökspersonen även om jag ville eller ej.

Efter allt du gjorde med mig,
det enda du lämnade kvar var en skamsen och osäker person.
Jag skäms, jag är så hemsk.
Hade jag varit bättre hade jag inte behövt ha det såhär,
det är väl därför du gör det?
Eller ljuger du för mig varje dag?

Smärtande sår,
ett smärtande hjärta,
en skadad själ
och en person som känner sig minst i världen.
Det är vad du lämnade kvar.
Jo visst kvinna skulle jag väl bli?
Känner mig som en mus.

En dag ska jag få en riktig pappa,
en som älskar mig.
En som kommer ihåg vad jag heter.
En som ger mig något jag vill ha då och då.

En dag,
En dag,
En dag.




Fri vers av Em!
Läst 270 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-08-23 18:23



Bookmark and Share


  Anna*
Prata med någon vuxen som kan hjälpa dig. Sträck ut din hand och be om hjälp. Så ska du inte behöva ha det. Du är så oändligt mycket mer värdefull, dyrbar, vacker ... ♥
2010-09-20
  > Nästa text
< Föregående

Em!
Em!