Fagra mör sig satte

att vila uppå strand

diser trenne log

och glömde svaneband

De föll i famnar varma

de hölls i armars grepp

mindes icke Valhall

glömde slagets skepp

Völund fann Allvitr

Slagfinn sin Svanevit

men Egils kära Ölrun

kom aldrig riktigt dit

Sju år gick i gamman

sju år gack gladan fröjd

det åttonde så gruvligt

en längtan blev då röjd

Trånat slagfält hade trenne

liksom bad i liksjö röd

tog åter svanehamn

flög upp mot hjärtats glöd

Egil träget i öster sökte

Slagfinn mot söder såg

men Völund föll i sömn så djup 

bortom all glädje och håg