Om vi inte finns, så säg (93)
Vagt, jag tror det handlar om en nåbarhet Du har ett sätt att undvika det alltihop Hur det lyser i mörkret som av hämnd Dina sockersura ögon lovar mer än så En mörk natt för själen, den varar Tänd inte ljuset för jag vill se dig i mörkret Gör nåt med mig Få det överstökat
Det flöt trumpeter i floderna Sånger som hjälpte dig till liv Slut dina ögon tills dina drömmar är rätt Då du är kvinnan som kan leka Gud För jag har inte de drogerna som rätar ut allt Din röst mörk, mörk i mitt bröst Eka inuti mig Låt det väsnas
Det verklighetstrogna skaver ännu en gång På medatativt svart asfalt försvinner vi Du lyssnar efter makten som dunstar bort Stanna i moment, stanna. Du behövs och betyder Dig i uppföljning, främmande i poetisk glans Du skulle aldrig nöja dig med att det stannade där Stegen rör sig alltjämt, sidled och framför, aldrig bakom Greppa det halmstrået Krossa det i din hand
Ompröva lockelsen i berättelsen om dig Ser du inte det katastrofala utanpå Det som företrädde dig ligger plats kvar Försök föreställa dig ljuset som gav färgerna Du vinklar natten hit och lutar huvudet tillbaka Sväljer tillvarons medicin övergående men akut Få den att verka Giv ut sista smörjelsen
|
Nästa text
Föregående theperna |