Jag får det där leendet som känns i magen när jag tänker på dig.
 och jag vill inte att OM ska vara längre, för inget OM klår ett leende i magen på en tisdageftermiddag när man inte ens har fått en hejdå-kram.

Jag säger "inte ens" men anledningen till att jag har leendet i magen är att jag faktiskt inte bryr mig om den där kramen.
 och inget klår OM som att veta att även fast jag tänker på dig ofta, t.o.m. oftare än förut, så är det plötsligt bara ett sätt att fördriva tiden.

Och ifall jag kan få leenden i magen att fördriva tiden kan inget OM i världen göra mig lyckligare.