Jag sa en gång att jag oroade mig över att jag var Rätt person för dig.
Den där personen som folk som inte fattar säger att man inte har träffat än.
Du tyckte jag var full of myself.
Nästan så mycket att du blev arg.
Det kändes tryggt för jag hade också blivit arg.

Men sen var jag det.
Men jag är fortfarande trasig.
Och nu blir du arg för att jag gör alla hjärtans dag fel.
Och får hårfärgsfläckar på mitt köksgolv.
Och kallar mig själv för trasig.

Hur kan man vara både trasig och rätt?
Är inte allt bara trasigt då?