Fanns det aldrig något aluminiumfolie?
Var du bara blank som en sjö i en vindstilla pittoresk perfekt jävla fjälldal helt av dig själv?
Det är inte konstigt att man tror att det blivit något sorts lyckligt missförstånd.
Ett missförstånd skulle se bättre ut än att ha stått och virat in en fjällsjö i aluminiumfolie.
Vilken narcissistisk idiot (som kan stava till narcissistisk!) beter sig så??
Inte jag väl?
Man petar en gång för att vara säker.
Ringarna krusar sig över ytan.
~Woosh~
Så beter sig inget folie jag har träffat.
Fast det kanske bara råkade?
Så man petar igen.
Och igen.
Tills man garanterat petat en gång mer än man skulle ha gjort om man inte haft sin stolthet på spel, för är det heeeelt säkert att jag måste deala med att ha varit den där narcissistiska idioten nu?

Till ens försvar är det aldrig såhär det brukar fungera.
Det är aldrig *mer* av en själv i på insidan av spegelkokongen.

“för bra för att vara sant” är något folk säger av en anledning.
En annan anledning.

Det känns som jag leker ‘Finn 5 Fel’ utan fel, men med världens mjukaste läppar.