Det finns en korrelation mellan hur mycket folk ger en och hur mycket folk förväntar sig att man ger dem.
Den är helt decent. Noll komma .. något helt decent. Jag får fråga någon som har bättre koll på korrelationer i praktiken.
Men någonstans sitter en applied statistiker och grämer sig över den där outliern. Den där datapunkten på (100, 0) som fuckar upp den annars så himla snygga grafen.

Det är som att vi hittat ett loop-hole.
Utan traditionella relations-strukturer följer inga traditionella relations-strukturs-förväntningar.
Och om man utgår ifrån inga förväntningar på varandra så hamnar man aldrig i den onda spiralen av att upp:a sina egna förväntningar när man inser att den andre har förväntningar.
Istället är allt nästan äckligt lätt att uppskatta.
För varenda sekund med dig är extra.
Varenda sekund med dig är “holy fuck vad tur jag har som får vara här och känna dig”.
Varenda sekund med dig är “hur går det ens att känna sig såhär älskad?!?”.
Och jag får helt orimligt många sekunder.

Och för att det är extra så kan man vara utan det i flera dagar för att du är upptagen med något du gått in för och istället för att känna sig snuvad på tid med dig, känna att det är ett fint trait.. hur du går in för saker du gör.. och hur stört jävla tur jag har som får vara en av de sakerna.