Mitt hem är mellan persiennerna.


Jag lever för livet bakom ögonlocket.
och ser på tillvaron genom nedslagna ögonfransar
vilar på din kind, ger ifrån dig skuggor.
I form av en ögonfrans, fräken eller tår.
(Jag lever därinne så länge som jag får)

Min kropp är en matta
i mig har ett utsöndrande av suckar påbörjat.
jag observerar mellan fransarna på kanten,
Du får komma och trampa på mig när du vill för -
kroppen klagar på att den har för lite av dig i sig.
Jag håller - visserligen - med, men sa redan från början
att det skulle finnas en begränsad upplaga
av dina händers beröring.

Mitt hem är mellan persiennerna.
Ett damkorn på remmen, tills du använder fingret som kvast
(Jag stannar här så länge jag klarar av att hålla mig fast)