Jag sitter - eller - "befinner mig" kanske är ett bättre och mer korrekt uttryck gällande min typ av existens för tillfället - för att "sitta ned" vet jag knappast om jag gör där jag, med krökt och krumbuktad rygg, korsade ben och utsträckta armar, håller till. Jag befinner mig alltså (på detta vis) på den hårda , men ack, så trogna trästolen på andra våningen bredvid garderoben där ryggrader finns upphängda med krokar i halskotorna. Och jag ställer mig upp för att mödosamt dra ut min egen från vecket i nacken, för att sedan kunna hänga den på plats bredvid de andra.
Från att ha närvarat i stående läge ligger jag nu istället ned på rygg(?) på golvet. Tusan, missade sängen den här gången också. Men nu är det för sent, för nu är kotorna utslitna och jag får vänta till näsa morgon innan jag kan klä på mig dem igen.