dagarna rinner mellan mina fingrar
som silkesmjuka knippen av ljus
som strömmande vatten
som gruskorn utför en brant

och jag hör nog att man ropar
ta tag!

jag vet nog att jag skulle greppa
tygla och tämja
men jag förblir sittande i förundran
inför ännu en dags graciösa flykt