jag älskar hur han visar
utan ord
men på ett sätt
(som jag tror att han vet
att jag förstår!)
att han är hos mig

jag önskar att jag
kunde smeka hans kind
titta in i hans blå
och hålla honom nära

så länge som jag känt honom
så har jag vetat
att han är speciell
precis den man jag vill ha

han gör mig så glad
när han visar sitt rätta jag
det jag vet att han vill
dölja ibland
eftersom han,liksom jag
varit med om endel
saker som inte är lätta
att tala om

jag vet faktiskt inte
om han kan ha en aning om
vad jag verkligen känner
för honom
för jag har aldrig våga
säga allt helt rakt upp och ner
bara för min egen rädsla att
bli sårad och därigenom
förnedrad...

sjukt
vad hade egentligen kunnat
hända om jag sagt allt
vågat öppna upp
kanske
hade han skrattat mig rakt i
ansiktet

eller så hade han
haft samma känslor som jag
och äntligen vågat visa det
för mig

vet
det är ingen mening
att tänka nu på vad som
hade kunnat bli då
men det hjälper inte

jag kan inte låta bli
att fundera över
vad det skulle kunna bli
i framtiden

tänker försöka gå vidare
och inte stanna helt i det
förflutna

jag vet inte varför
men alla mina känslor har
tagit om
som en repris av något slag..

i do love him....
in my ways.............