Vi har övat i veckor. Tränat fram se, så och sitta ur det som tidigare blev te, tå och titta. Tittat på bilder av ormar, ssss, och trummor, t-t-t, och provat att ljuda och höra skillnad. Så kommer slutligen dagen då lilla A glädjestrålande fräser in som en väloljad raket och verkar av både sssse, sssså, ssssitta och ssssallad med långa och hängivna ssss som får pappren på bordet att lyfta. Det är karnevalsstämning. Så langar jag fram ett nytt spel. ”Jag vet, jag vet” säger lilla A triumferande och pekar på den lilla grå gnagaren. ”Det är en ssss-mut”