Vandrerskan möter leprekornen
vid den nattöppna tavernans disk
utbyter, självklart, hälsningsfraser
med det missanpassade ourbana skröna kreaturet

bärs koffeinistiskt vidare
mot drakens källare
möjligheter går runt
tandläkarutrustning
och gemensamma munnar
allt landar mjukt
vid en stege
i portalen till Auswich

nöjd är inte detsamma som stilla
vi vill aldrig vila
Vandrerskan tar sig alltid hem
med sitt goda minne ledsagas hon av den osynliga
den som alltid ser
Känner ni den?
den kommunicerar med hett blod och förbinder
så som navelsträngen
igenom solaplexus
så som ett spjut
mig med varats oändliga val