när vi var yngre
det var något år sedan
vi pratade i telefon
du var ledsen
jag sa
snälla du fäll inga tårar
och du frågade vad det spelade för roll?
jag svarade att du är värdefull
otroligt värdefull
du grät mer
och sa
att ingen någonsin sagt så förr

en annan gång
när du behövde tröst
så pratade vi ut
om allt du hade innanför ditt bröst
du var rädd
men jag sa
att jag lämnar dig aldrig
du blev tyst
sekunderna gick innan du upprepade
...aldrig? lovar du?
och jag sa
ja, jag lovar
varför skulle jag lämna
den som får mitt hjärta att slå?
jag tycker ju om dig
dumbom

i våras
skickade du ett beiget paket till mig
med geléhjärtan och ett kort
med så fina ord
minns du dem?
eller har du glömt allt
och blombudet jag skickade
rosorna som fick dig att gråta
betydde dem ingenting?

idag
är du fortfarande värdefull
du är mitt hjärta
och jag håller mitt ord
jag lämnar dig aldrig

men om du valt att gå
utan förklaring
utan att hålla fast vid mig
utan att kämpa
trots livets svåra stunder
så antar jag
att jag inte var så mycket att ha
inget speciellt
ingen särskild

men glöm aldrig
att jag tycker om dig
vill göra dig lycklig
göra din värld hel
och underbar

men om du går
så håller jag inte fast dig
men kom ihåg
att mitt ord står kvar
jag lämnar aldrig dig

även om du lämnar mig...