i skogarnas klarnade

uppklarnade ljus

steg silverne bägare ur

han lyfte det silverne hornet till läppar

andades mjukt däri

tonande ljöd klangen

vidare genom nejder

mötte

hennes släckta

mödosamt lyfte hon blick ur tjära

mödosamt lyfte hon stegen ur ärga

i skogarnas klarnade

uppklarnade ljus

steg träd i vidgad cirkel

syntes tjärnens öga

bad henne naknad stiga i

så sköljdes smärtvågor av daga

regntrådar vävdes till skiraste skrud

pärldiadem av svunna tårar lades runt hennes panna

vindarnas folk bar henne

i skogarnas klarnade

uppklarade ljus

lades deras händer i varande