han försvann
utan ett ord
eller löften
bara hopp

båda
grusade endel
förhoppningar
men ändå ...

samma värderingar
och erfarenheter
samma längtan
samma passion

jag vet
att han ville
inte försvinna
inte från mig
och jag ville
älska honom
som han skulle
bli älskad
skulle ha blivit
och jag ville bli
älskad just som han
kunde älska

vi kunde dela allt
men kanske orkade
han inte vänta
eller fick ej
vet ej

skulle aldrig kunna
kräva det av honom
min man
bara önska och hoppas
att han förstod min mening
med allt jag tänkte och sa

han var ju den man
som jag skulle
bada naken med
i den blå lagunen
och älska,. med skratt
och skrik och
alla lustar och all åtrå
som vi kunde väcka
i varandra

han var frihet
och jag ville vara
fri med honom
han väckte så mycket
vackert i mig
och jag väckte
endel i honom också
även om vi båda
var rädda ibland...

jag fick honom att tro
att han inte längre
var den jag verkligen
tyckte om
men det var han

omständigheter
fick mig att önska
att jag kunde älska
någon annan
men ändå
växte min kärlek
till honom bara
mer och mer

på sätt och vis
förbjuden
eller
svårförståelig
men jag tänker
hela tiden på alla
våra stunder

när jag kom hem
efter en hård arbetsdag
hur han hällde upp
skumbadet till mig
kysste och väckte
min åtrå
och hur han
sedan
efter middagen
gav mig allt jag behövde
för att bli mätt

och hur jag mättade
honom

underbara tankar
lever mitt liv i
fantasiform just nu
men det kan ligga
endel sanning i det hela

det vet jag inte än;))