jag kunde inte vara tyst
längre...
kan jag ju sällan...
så jag sa vad jag tyckte

och tackade för hans
(brutala) ärlighet (sant!)

drog en liten vit lögn
om att jag inte alls var
ledsen längre....


att han krossade mitt veka
dumma hjärta och fick mig
att känna mig som en
ung blåst brud utan vare sig
vilja eller vett....

ja det kändes ju bara
sååå onödigt..

varför lasta mer på hans
dåliga samvete?

skulle ju ändå inte ha
gjort MIG lyckligare..


jag tror tammetusan
att han blev lite kär i
mig igen;) :(

men faktiskt-
det känns lättare nu
när allt är sagt och gjort

och det svalnar
sakta men säkert....



att det är förändrat
är säkert

kärleken kan inte dö
så fort
inte hos mig i alla fall

men jag känner mig
inte alls fel ute
av denna lögn

även om sanningen
är det jag innerst
inne eftersträvar
och dessutom var det
som tvingade mig att
avsluta våran lek...

för jag gillar inte
players

jag vill ha kärlek
dag och natt
på riktigt

inte nån jävla
"brevvän" som jag sa
till honom,(ska inte förklara
här och nu vad jag menar och
varför jag sa så...)


han var kanhända inte
mogen
eller kär i någon annan

men nu ska jag inte
bry mig så mycket

det går nog över
bara jag låter honom
stanna i mitt medvetande

det man försöker radera
har en viss förmåga att
inte försvinna

och tvärtom.....

kanske det är SÅ man ska göra
för att hitta sann kärlek
någon med samma värderingar
och lika seriös kärleksfull spontan
ärlig fin god mysig ,and so on...

säga att man vill ha och
eftersträvar MoTSATSEN

så..


eller vad tror ni
om mina vandrande
springande galna
tankegångar!??