minnet spelar våldsamt över ryggmärgen
jag spyr flygmyror
och hela ansiktet tycks dränkt.
de sa en gång för länge sedan att
här håller man käften,
här vänder man sig om och blundar
i ett underhållningsvåld
utplånar sig själv med sådant mod
och i skallen vitt
brus och paus.

kroken i kroppen
hur jag hängs upp och ner i en
evighetskamp i ett
evighetsliv
en enda lång likvaka, liksom söndersliten
och medan det pågår talar jag välgrundat
med en tunga som inte är min.

så plötsligt –
VRÅLET
som sanslöst tågar in
tågar på
tågar fram
över sjön, in i lungan och så ut,
härifrån vill jag väldigt jättegärna
helst igår
med flätan slängandes på axeln
när jag springer.

---