i natt
medan jag försökte sova
flöt minnesbilder upp från ett grumligt djup
köket därhemma
radion på köksbänken
mamma och pappa de skrattade
och herregud de var unga
ännu
jag såg mig själv som ung
tvärsäker
och jag skämdes i mörkret där jag låg
var det jag?

alltsammans dog för så länge sedan
de där minnena är inte mina
de är klipp ur en annan människas arkiv
jag dog
det var verkligen länge sedan

jag kröp ut ur sorgens puppa som en fjäril
med solkiga vingar
och lyfte prasslande mot drömmens septembersol