Det är väldigt svårt att se folk man älskar gå vidare utan en.
Att se de lyckliga, när man själv är allt annat än det.
Inse att man nu bara är ett minne blott.
Och det kommer man att förbli.

Det plågar mig så mycket att se en sådan människa le, när man själv inte kan. När jag inte kan.

Det är som att han stal mitt leende när han gav sig av.

Men jag får skylla mig själv

jag önskar bara att du kunde förstå..

Jag var inte redo att släppa taget, jag tyckte om att tillbringa min tid med dig.
Att ligga i din famn.
Och jag saknar allt med dig, även dem sakerna jag störde mig på.

Jag har svårt att komma ut nu.
Jag önskar att jag kunde träffa dig någon gång snart.

Och jag önskar att jag kunde få ligga bredvid, en sista gång.

Men det var som att klämma ner sin fot, i en alldeles för liten sko. Varför kan jag då inte sluta sakna dig?

Jag hade en dröm, en fantasi, om dig och mig.
Tillsammans skulle vi gå igenom livet. Du och jag.
Nu önskar jag att det hade stannat vid det också.

Some things are better off as fantasies, so I've heard.

Kärlek är verkligen ingenting för mig, så du kan lika gärna dra åt helvetet

Jag lyssnar på Ryan Adams och han sjunger:
"My heart is broken
my love is gone
I lay without you, your pillow cold"

och precis så känns det, din jävla jävel
jag ska aldrig låta någon komma så nära igen

jag antar att jag är idioten