Tankar ockuperar min hjärna när jag ska sova.
Jag tänker en tanke, två tankar, tre tankar, fyra tankar. Tusen tankar.
Tankar är bränsle, men jag vill inte.
Jag tänker att jag måste sluta tänka, jag tänker på hur tiden går, jag tänker på hur tankar förhindrar mig från att somna om nätterna, att jag hellre skulle vilja bli drogad till sömns för det här verkar ju inte fungera.
Jag tänker så mycket att jag får skuldkänslor för att jag inte kan sova, folk säger att jag aldrig sover.
Det är inte mitt fel.
Nu har jag tänkt, mörkret växer fram, natten skrider vidare, och morgonen möter den halvvägs.
Bilarna börjar köra, jag hör bara bilarna, jag tänker att de måste sluta ljuda.
Jag tänker. De drar ner mig igen, allt jag vill är att falla in i sömnens värld, och snart så gör jag också det.
Efter miljoner av tankar. Nerskrivna rader på mobilen i SMS-form, sparade i utkastet.

Det svåra är inte att sova, det svåra är att somna.
Och när jag väl har somnat, så kan inget väcka mig.