Den jag är och den jag var. Det är sjukt.
Fragmenten finns ju fortfarande där. Som de finns i oss alla.

Jag hatar när man påminns om hur liten man är
att jag fortfarande är kvar i något jag lämnat
den jag var
finns fortfarande kvar, i hjärtats innersta rum

alla åldrar jag varit i, de finns kvar i mig
och den lilla flickan inuti mig gör sig påmind
hon finns där

och det känns, emellanåt
jag känner hennes sorg

Det var så mycket som hon aldrig fick.
Så mycket som jag aldrig fick.
som sårat mig

trots det så är allt förbi
Jag blickar framåt, och jag undrar, vem ska jag bli?