En smygande känsla som kittlar mitt inre.
Vem är du som hemsöker mitt sinne!

Det bär mig emot att erkänna nederlag.
Inom mig brottas jag, ger upp vill ha vederlag!

Mitt huvud sänkt, jag är generad
Rödlätta kinder, du har mig besegrad!

För stunden jag faller och kan ej förmå.
Att uttala orden som får dig att gå.

Mitt sinne det jagas av den vackraste själ.
Som spökar för hjärtat och väcker begär.

Om imorgon jag vaknar och känslan bestå.
I sinnet jag ensam ej längre vill stå.