HAN såg på sin uniform som den hängde skrynklig i skåpet. Den hade torkat gott efter gårdagens språngmarsch i skogen, genom bäckar och vidare ut på en myr. Det var sådana saker som formade en, vilket typ av person som växte in i uppgiften. De fick honom till slut i alla fall, infångad och lagförd.
Efter att ha spänt på sig bältet gick han mot vapenkasun, en daglig rutin att hämta resten av de verktygen som behövdes. Just som han öppnade dörren stannade världen och han fick efter några tysta sekunder fram ett.
”Erhm, heeej.”
Hon såg på honom och han märkte att ögonen synade honom, från topp till tå. Skamsen över sin tafatta hälsning gick han till sitt skåp, hängde på sig utrustningen. Hennes blick brände i nacken och pulsen i honom bankade hårt på insidan av kroppsskyddet. När han vände sig om stod hon fortfarande och log.
”Du får ha en trevlig dag.” Hennes röst var som sammet i hans öron. Med darrande ben gick han den korta vägen upp mot avrapporteringsrummet och satte sig för att logga in på datorn. Hans tankar bröts av kollegan T som lite förstrött undrade.
”Nå, haft en bra vecka? Redo för lite action?” Det enda han kunde tänka på var hur mycket han gjort bort sig inför henne.
Han harklade sig och efter en kort tur till kaffebryggaren var patrullen redo för tjänst.

HON hade precis avslutat sitt dagpass, ännu en dag i statlig tjänst men nu på en ny arbetsplats. Efter att ha lagt in sin utrustning i skåpet tänkte hon på dagen som varit. Ingen pangdag direkt utan en rad av de vanliga dagbrotten, stöld, någon fortkörare. Just som hon skulle gå ut ur vapenkasun försvann dörrens handtag från hennes hand och dörren öppnades. Mannen hon mötte var, vacker, inte snygg. Från att nyss ha varit en reflekterande själ kände hon sig tafatt och stirrig. Hon ville inte möta hans gröna ögon, jo de var gröna, det hade hon hunnit se. Sen följde hon hans kropp ner, ända till de välpolerade kängorna. När mannen stelt hejade och harklade sig för att komma förbi henne där hon stod i vägen i dörren ville bara sjunka genom det hårda betonggolvet. Vad skulle hon göra nu? Vart var hon på väg. I ett sista försök att bryta den stela stämningen vände hon sig om och fick i ett andetag iväg.
”Du får ha en trevlig dag.”
När hon gick ut skyndande hon mot omklädningsrummet. Med andan i halsen satte hon sig på en bänk framför skåpet. Vad var det där?
”Nu har jag skämt ut mig inför en kollega!” Hon talade för sig själv och insåg att hon inte var ensam i omklädningsrummet.
”Vad sa du?” En röst längre bort som hon inte kände igen tystnade.
”Nej, jag bara konstaterar en sak här.” Hon hände hur kinderna hettade. Om kollegan bara visste hur illa det var.