Med oändlig saknad
vaggar jag mig stilla till tröst
i botten av mitt badkar
Jag är som en blöt överkörd fläck
på Autobahn
Obemärkt och passerad

De salta tårarna sköljs bort
av det renande vattnet
som inte ställer några frågor
och inte ger några svar
altet, beviset, blir inte kvar

Livet och innehållet virvlar vidare
ner i avloppet
och fortsätter sin färd
i mörka tunnlar
under marken
Vattnet i badkaret är borta
Jag är torr
kläderna på

Jag saknar saknaden
Jag saknar saltet
Men det är stilla nu
Jag kan gå