han tog allt från mig
min glädje
mitt hopp
min värdighet

fick mig att känna
mig ful och värdelös

utskrattad

utanför

hur snabbt det
kunde vända...

bara några veckor innan
hade vi allt man kan önska
och var på precis samma
våglängd

varenda ord vi sa till varandra
var en smekning i både
hjärta och själ

varenda ögonkast fick
åtminstone mig
att vibrera pulsera
och vilja skrika ut min
glädje och kärlek

trodde ju att det kunde
vara på riktigt

all uppmärksamhet
han gav mig
all omtanke
hänsyn

alla ord av ömhet och
kärleksfullhet

det som fick mig
att först falla
för honom

visst föll jag...

ligger ännu kvar

och låter honom
köra över och
pressa ut det sista
levande varma
blodet ur mitt
hjärta

och jag önskar
att vi aldrig mötts