VA FÖR VAR HON TVUNGEN ATT AVBRYTA HANS DAG DRÖMMAR!?
De som var i de skönaste färger, och djupaste mörker.
Heta och kyliga.
Musiken som han fantiserade fram var ur Bachs tredje symfoni.
Gränslösa av sköna gestalter som skulle befria han från verkligheten.
Så skönt det skulle vara.

Men nu var det ju förstörda av en vänlig röst, som inte passade sin vas.

Hennes hår var nöt brunt och hennes ögon mörka, konstigt sneda på något sätt.
Hon sa till han att det var dags för han medicin.

Han tog emot den lilla muggen vatten och sköljde sedan ned tabletterna som han fick i den andra handen.

De smakade vidrigt och skulle få han att lugna ned sig.
Han behövde inte bli lugn!
Han behövde komma hem.

Men de lät han knappast äta själv längre.
Efter han hade försökt och ta sig ut med en patetisk smör kniv, en smörkniv.


Nu väntade han på att musiken skulle börja i gen och drömmarna som var hans räddning skulle inleda sina illusion .

Ivrig och villigt väntade han...

Det är inte lätt att vänta på en kyss man aldrig får.

Dödskyssar//