Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Socker

Stående vid klagomuren.
Med tårar som bränner huden.

Sand i rösten.
salt i såren.
Dimma i blicken.

Hjärtskärande,
Järnskakning,
Med frakturer.


Solen är nedstigen.
Värden är förvriden.

Jag är dränkt i Sprit.

Skär mig.

Min värld sviker.

Jag skriker efter dig!


Oförlåtligt!
Du lurade oss båda!?
Du lurade mig och det svider!

Hur kunde du tro!?
Att du kunde tvinga ditt hjärta.
Att älska?

Jag sätter mig ned på mina bara knän.
Efter att slagit sönder min kropp mot den kalla stenen.

Mitt hjärta är nu metall.
Så skinande, så kall.

Jag somnar in med ett leende.

Månens sista strålar.
Ljudet av din röst kommer jag att bära med mig.
In i drömmarnas värld där allt blir glömt och förlåtet.

Förlåt mig.
För att jag sörjer det vi aldrig kommer att ha.

Förlåt mig.
För min dumdristighet.

Förlåt mig.
För att den ända som skänker mig glädje.

Det är du som ger mig socker.











Fri vers av Daniel R
Läst 429 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-01-05 01:39



Bookmark and Share


    Alibi
Väldigt vackert!
Applåd!
2011-03-05
  > Nästa text
< Föregående

Daniel R
Daniel R