Barn behöver inte få veta att monster finns, det vet de redan. Då en gång, när vi satt i natten under klippan och lyssnade efter den stora kattens smygande steg vyssjade mammor barnen till sömns och hoppades att monstret inte skulle komma just ikväll. Vi har det i oss redan när vi föds, nedärvt genom årmiljonerna. Mammor säger att det inte finns något att vara rädd för men de vet att de har fel. De säger egentligen att de hoppas att det inte finns något att vara rädd för just ikväll.  

Man har rätt att vara rädd för mörkret för monster finns det än i natten.  Monstren må ha bytt skepnad men de finns kvar. 

Barn behöver inte få veta att monster finns, det vet de redan, de behöver få veta att det går att döda dem.