Hon gick in i huset
den gula ljusa villan
på ön
där vi växte upp tillsammans

hon kände glädjen i hallen
såg trappan och kände alla glada

minnen

vardagsrummet var sig likt
förutom en vägg
som var borttagen

matsalen hade blivit ett rum
med vackra glasfönster




I köket
kom någonting över henne
hon fylldes av sorg
smärta
tyngd
tårar rann nedför hennes kinder

det var någon där...

i köket

som fick hennes andetag att stanna
någon hon inte såg

men kände


20 år har nästan gått sen
hon klev in i huset sist

hon är en av de få som
egentligen vet

och

den mörka
skrämmande insidan

blev påtaglig igen





Hon ringde mig i dag och berättade
om känslan hon fått
vi pratade länge

Jag vill också
men jag vill inte

vågar jag?


Det var ju ändå jag som bodde där...