över skogar hav myr och land viner höstvind i sin andedräkt gulgrön, alla löv så lysande i mörkret, vinden från myren kysser med fuktiga läppar, alla färger dofter omsluter i nuet hela mitt jag så mjukaste skönt på en sten höljd i sol en sädesärla vippar åter farväl, likom regn dricks av jorden göms mina tårar i min själ, ja alla mina sommarfåglar som i ett solregn fösvinner med lätta vingslag upp mot skyn, det gnistrar i deras fjädrar gråter mig bort, snart jag endast ser och hör deras sång som drömmar tills dom vänder åter, i min inre syn.