för benen över kanten hela hela tiden
är nog snudd på efterbliven
jag väntar här på dig –

mitt eviga ljus min renande svada

för när jag öppnar munnen rinner talet snabbt och bort

det måste nå ut

och inte bli ett grått osagt slut.

håll mig en stund, ett snabbt kort tag
jag känner hur jag exploderar
av dessa skrapsår i halsen,

bredvid dig är jag aldrig omständlig

bara självklar sann och fri

så håll mig en stund

en minut som far förbi.

---