i en sliten tröja
satt jag i väntsalen
tittade mej omkring
folk for runt, runt
undra om det vet var de skall

väntade på tåget till lyckans land
som ligger där bortom horisonten
där far inte folk runt, runt
som irrande väsen
ur högtalen kom, tåget inställt

där satt jag och såg mej själv
inneifrån
jag sprang också runt, runt
bäst klättra in i skinnet
så jag blir som alla andra