Hur kan två hjärtan känna denna längtan efter varandra, tänkte han då han betalade för rosen som han valt i blomsteraffären. De hade endast träffats en gång, och det var hos gemensamma vänner för två år sedan.

Den gången hade de suttit bredvid varandra och från första stund hade de pratat om allehanda ting. Hon var mycket informerad om olika saker inom politiken, hade varit partisekreterare i några år, men hoppat av för ett intressantare jobb inom FN. Han var konservator på Naturhistoriska museet. Han var allmänbildad men de små nyheterna i vardagen hann han inte riktigt med. De stora undgick honom inte eftersom han alltid såg på nyheterna på morgon-TV.

Under festen hade de verkligen funnit varandra och när festen var slut så följde han henne till hennes hotell, hon hade bokat rum över natten bara, eftersom hon skulle flyga tillbaka till New York på förmiddagen dagen efter. De bestämde att de skulle försöka att hålla kontakten och den första månaden hade de mailat och ringt men sedan hade hon svarat så sporadiskt att han i sorg slutat med att alltid ta initiativet till kontakt. Därmed hade deras kontakt runnit ut i sanden. Han tänkte på henne då och då, längtade och fantiserade, om ett nytt möte dem emellan. Ofta hände det när han var inne i något arbetskrävande uppdrag, när han satt på museét om nätterna för att få något färdigt i tid för transport till andra museér. Men två år är en lång tid så han trodde inte att det mötet någonsin skulle komma att bli av.

Förra fredagen, hade han fått ett samtal till muséet, från henne. Rösten kändes så välbekant. Hjärtat bankade, han kunde knappt styra sin röst. Hon undrade om de kunde träffas någon dag i veckan som kom. Hon ville förklara sin tystnad, men också berätta om att hon skulle stanna i Stockholm och arbeta med något annat, något som inte kom att fylla hennes tid så mycket utan ge en hel del ledighet så att de kunde träffas ofta.

Nu stod han här med rosen och väntade. Hon skulle komma till Restaurant Diana i Gamla stan, hade hon sagt i telefon förra veckan. Hon längtade och hade faktiskt längtat länge efter att träffa honom igen, hade hon också sagt, medan han nästan bara hörde sitt hjärtas bankande.

Nu kom hon springande emot honom, som en yster kalv, nyss utsläppt på grönbete. Han kände genast igen henne. De omfamnade varandra, känslan av att ha kommit hem, kändes i hela hans kropp. Han, tog hennes armar och höll henne en bit ifrån sig och såg på henne med längtan, värme och kärlek. Hon tittade tillbaka med samma värmande glöd och samma sökande längtan.

(c) tk.