pulsen är så låg,
fastän jag går på högvarv
jag är livrädd,
men jag fortsätter ensam igen

det var inte förän jag tvingades stå på egna ben,
jag såg mina vägskäl
och jag älskar dig, för att du tvingade mig upptäcka dem

- det du skapade i mig.
blev min drivkraft -
min eld

alla pusselbitar har fallit på plats.
och jag känner nu,
att jag älskar mitt liv igen.
så som det var förr,
och den känslan har jag saknat om och om igen,
och nu när den är här
så omfamnar jag den,
och ger mig fan på att aldrig släppa den igen.

kontrollen,
över mig själv
och mitt liv.
det kan varken du, eller någon annan ta ifrån mig igen.

det är så skönt,
och jag känner att jag faller fritt