solen sken
som ville den locka
beslöt mig för att ge
den en chans

strålar lekte med
skuggor
bländande och
färgfulla

värme som ville
nå jorden
brottades med den
kyliga klara luften
och resultatet blev
något av en
kompromiss

halvvarmt
men i min sinnesstämning
kändes allt
halvkallt...

tog en promenad
utan mål men med
svaga förhoppningar
om något ljusare

betraktade vackra träd
i höstskrud
vackra röda rönnar som jag
hyser en hatkärlek till
beroende på att de
påminner om den stundande
vargavintern

såg allt vackert
och undrade vad det
egentligen betydde
och hur olika vi
ser på skönhet

denna skönhet gjorde
mig ingenting
beröringspunkterna
var förlamade
fastfrusna
efter de senaste bakslagen

den hetaste kyla
lika svårförklarlig som
kännbar
lyckan och sorgen
lekandes tittut
och jag hjälplös
i mitten

en bricka i mitt
och andras spel

visste att jag inte
skulle orka det
för alltid

men när skulle det
ta slut.....