Jag faller från skeppet ner i det vindstilla havet, min vita klänning lyser av månljuset i det mörka vattnet. Jag sjunker ner mot en kall botten där det bara finns mörker. Jag ser hur ljuset från ytan där månjuset finner sig krymper, det blir allt mörkare ju längre ner jag kommer. Jag har ingen orka att simma upp mot ytan. Jag ser hur mitt liv spelar sig i huvudet, alla mina minnen. Det känns som att jag svävar ner mot min grav, allt går sakta. Den kalla lerarn från botten omsluter min kropp i ett moln, det här är min grav. Jag ser den sista luftbubblan flyter upp mot ljuset, det sista spåret av mig. Nu är jag borta, ingen kan hitta mig, ingen kommer leta efter mig.

I min hand finns ringen du gav mig....