Jag hade varit med en kompis under dagen, hon nynna på en julsång fast det var mitt i sommarn. "Jag såg en stjärna falla, det var en natt när alla sov...". Jag vet inte varför hon nynna på den nu men den låten fastna i min skalle för resten av dagen.

Natten börja komma och jag hade inte hört av mig till min kille. Jag tog upp telefonen och ringde honom. När pip-ljudet sluta låta och en röst hördes så ana jag något. Det var en okänd röst, någon äldre person som svara med en röst som tyde på att något hade hänt. Jag frågar vem det är och får svar att det är en polis som svara. Jag sluta anndas för en sekund när jag får reda på att han, min kille har fått en kula i bröstet. Tårarna börjar sakta rinna ner medans jag försöker häjda dom. Ord, jag får inte fram några ord. Polismannen frågar vem jag är och om jag är någon som står nära honom. Jag berättar vem jag är och han säger att jag ska ta det lugnt och inte få panik. Hur kan man häjda paniken när man hör något sånt. Jag lägger på och stannar upp i någon sekund.

Jag springer ut till bilen och kör till sjukhuset, det enda sjukhus som finns i staden. Jag ser en ambulans som står vid akuten. Himlen har blivit mörk och jag rusar in i sjukhuset. I receptionen sitter en äldre dam och jag frågar vart han är. Hon svarar att han kom in för en liten stund sen och han opereras just nu. Hon ber mig att sätta mig och vänta till hon får klartecken på vart jag kan gå för att se han sen. Tårarna vill inte sluta komma, receptionisten ropar på mig så jag torkar tårarna och går till henne. Hon tittar på mig med en tragisk min medans hon säger att han inte överlevde. Nu kom tårarna i floder och hon säger åt mig att gå upp en våning.

När jag kommer upp så ser jag en säng med ett vitt lakan över sig som rullar in på ett speciellt rum. En av doktorerna kommer ut och ser mig, han frågar om jag är en anhörig till honom. Han föreslår att jag sätter mig ner medans han förklarar varför det inte gick att rädda honom. Det enda jag tänker är varför, varför blev han skjuten. Han ber mig ringa någon som kan komma och hämta mig för jag ska inte vara ensam just nu. När jag tar fram telefonen ser jag några bekanta, hans familj, jag har inte riktigt kommit överens med dom men när jag såg tårarna i ögonen på dom så ville jag gå fram och prata med dom. När dom såg mig innan jag var framme så vinka dom bort mig.

En kompis kom och hämta mig och körde hem mig, hon stanna hos mig över natten. Hon kunde tydligen sova men jag, jag var vaken och tänkte på den där julsången fast av någon anledning så hade jag bytt ut ett ord. "Jag såg ett hjärta falla, det var en natt när alla sov...".

Alla sov, alla förutom jag...