Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till Olof-Einar, min djupt älskade, till döds torterade lillebror

De lyckades till slut
Dina skol-"kamrater"
i Mälarhöjden, Farsta, Solna

De lyckades till slut
tillsammans, äntligen,
med hjälp av tonåriga, finniga,
halvvuxna och oväxta vuxna
att stjäla Ditt strålande ljus

som Du bar i så varsamma händer

De lyckades till slut
stjäla, krossa Ditt ljus,
släcka Ditt dyrbara ljus, tända
tillvarons mörker
med Din ärvda dialekt och Ditt kortare ben

De lyckades till slut,
trots Dina hårda nävar,
Din vilja av stål
och Din styva nacke,
knuffa Dig ut
i den totala ensamhetens isdös, ekande
av mörker, glimmande
av slungade iskristaller

Djupfryst ställdes Du ut

Men Din inre strålande sol
hade de glömt
"kamraterna"
Du smälte isen
inifrån, steg åter in i tillvaron
med än klarare ljus än solens
i Dina varsamma händer
och 30-årig, utkristalliserad, meningsfylld glädje
som en sällsam gåva från sällsynthetens skimrande altare
till oss mörkrädda

Än klarare, varmare ljus
än Du skänkte oss, sökte Du
Det ljuset, älskade Olle, skimrar omkring Ditt namn
- men hålet i tillvaron brölar!




Fri vers av lärjunge
Läst 241 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-10-04 10:45



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Smärtsamma ord- isande kyla-oerhört starkt och berörande
2010-10-30
  > Nästa text
< Föregående

lärjunge