Min tacksamhet är utan gränser
för den hälsa och det liv som återgavs mig
efter en förfärlig rännstensprövning
av mest plågor, mardrömmar, tortyr
och outhärdlig invaliditet,
som gjorde mig fullkomligt oduglig till allt,
mer miserabel och eländig än en död.

Men plötsligt vändes situationen,
jag återvände från de dödas avgrunder
till ljuset för att än en gång bli aktiv
och härligt kunna återuppta arbetet
och till och med i någon grad bli effektiv igen

Hur kan jag vara annat då än tacksam
bortom alla gränser för vad man kan föreställa sig
och jubla lycklig i all ödmjukhet,
försiktigt med en innerlig förhoppning om
att aldrig mera ramla så djupt ner
till botten av en avgrundsexistens.