siffrorna springer förbi
på min kalendar
måndag till söndag
jag finner ingen skillnad

dagarna påminner mig om livet jag levde
om alla drömmar som försvann
nätterna känns så oändligt långa
kalla och ensamma
och jag har slutat att sova
för min pillerburk är tom

sömnpiller gör inte så att jag sover bättre
men dem bedövar mina sinnen
jag tänker inte lika mycket då
och om jag inte tänker på hur jag mår
på vad jag saknar och behöver
så känner jag ingenting
då kan jag koppla av

jag har försökt så många gånger
att fly från mig själv
att glömma mitt hjärta
men precis som ens egen skugga
så kan man aldrig rymma
livet är ett fängelse
och man måste avtjäna sitt straff
innan man kan komma ut igen