Skogspoesi
Denna skog har ett nivårikt underlag
leran känns så otroligt tung
En utväxt gror tätt likt bindande rötter
och lyckas få mig på fall
Sedan får jag syn på dig
och rötterna vissnar omgående
Dina vackra ord hörs inte
jag kan inte släppa fokuseringen kring
dina läppar
utan att undra
hur de smakar
De överskred förväntan
en smak en känsla
jag skulle ge allt för
endast för att värmas igen
Även allt du
skulle peka på
men ditt finger riktas bara mot mig
eller möjligen
den stora trattkantarellen
precis intill