Känslovind
Det kan ha blivit en ny dag
jag andas tillsammans med sommarvinden
Ett lufttryck jag tillåter ta mig
var än den behagar
Blåsten tar mig till gator vi tidigare gått
Kanske hittar jag dig på filten där intill vattnet
med korgar fulla av kakor och
förhoppningsvis en termos med te
Jag känner mig som en turist i de vägar jag skapat
Skyltarna tyder att det har blivit så pass avlägset
att regnet kramat ut varje bläckdroppe ur min handflata
du så vackert tidigare skrivit
Om jag bara mindes ditt avtryck
så skulle min röst nå dig
Vi skulle kunna vara naiva
höja förväntningarna och
aldrig sluta fantisera
För att dina ord har oundvikligt hjälpt mig
de är inte alls oansenliga som du trott
Likt sommarvinden syns de inte
men visst märker jag hur alla trädens blad
rört sig